Meditation, Närvaro & Intuition som väg ur flyktbeteende
- Anna Johansson
- 14 nov.
- 6 min läsning
När personlig utveckling blir en oändlig lista
Meditation. Närvaro. Tacksamhet. Reflektion. Yoga. Träning. Bättre kost. Mer egentid. Mer tid med vännerna. Hinna mer på jobbet. Gå upp tidigare. Njuta av nuet. Unna dig…
Tar listan någonsin slut?
Men ännu viktigare: Får allt det dig att må bättre?
Eller är det bara ett sätt att fly verkligheten?
I varje tidning, bok och inlägg på sociala medier får vi råd, tips, rutiner, vägledning och hälsosanningar. Det är otroligt lätt att fastna i att du måste göra allt, nu direkt, för att det ska ge det resultat du önskar.
Men ställde du dig någonsin frågan om det är rätt för dig?
När jag började min resa och provade allt på samma gång
När min resa började provade jag allt. Bokstavligt talat...
När jag påbörjade min resa mot ett mer medvetet liv kunde jag inte välja, så jag valde allt. Fullt ut. Direkt.
Om det handlade om träning, var jag på gymmet varje dag.
Om meditation, mediterade jag flera gånger om dagen.
Kristaller? Jag beställde hem lådor och besökte varenda butik i närheten.
Jag kastade in mig i varje sammanhang och metod som att det var lösningen på allt. Tror du att det hjälpte?
Till viss del, ja. För att det gav mig en liten paus från allt som gjorde ont.
Men när jag väl kom hem eller effekten avtog så var allt kvar. Precis där jag lämnat det.
Det tog några år innan jag förstod att verktygen jag omgett mig med egentligen inte var ett stöd utan ett försök att fly verkligheten.
När jag bara valde det som kändes fint och aldrig det som gjorde ont
I början valde jag bara det som kändes fint, aldrig det som gjorde ont.
Hela tiden valde jag vad som skulle få ta plats i mitt medvetna sinne. Man kan säga att jag plockade godbitarna. Allt det som var mysigt, nytt, spännande eller lugnande fick ta plats.
Mina trauman och mindre trevliga delar däremot… Det fanns ingen plats kvar.
Jag höll mig upptagen under dagarna och tryckte undan varje tanke.
Jag orkade inte tänka på det.
Sen kom kvällen. Barnet sov.
Jag var ensam med tankarna och allt tog över.
Det slutade, nästan varje kväll, ihopkrupen på badrumsgolvet med tårar rinnande.
Det tog över fullständigt.
Vad jag inte insåg då var att det styrde hela mitt liv.
Jag vågade inte möta mig själv och det var precis det jag behövde.
När jag började gräva och äntligen mötte det som gjorde ont
När jag började gräva i det, tillåta min energi att expandera och omfamna allt som hänt så förändrades något.
Det överväldigade mig inte längre.
Jag ljuger om jag säger att det inte gjorde ont. För det gjorde det.
Men det är först när tornet har rasat som du kan förbättra grunden och bygga på nytt. Det var precis det jag gjorde.
Sanningen var att det hade fått alldeles för mycket makt över mig.
Det styrde allt. Mina beslut, hur jag agerade, mina relationer.
Dessutom betedde jag mig på sätt som inte var jag. Det skämdes jag länge för.
Idag bär inte ens det samma kraft eller skam i mina tankar.
Jag vet att jag agerade utifrån mitt bästa där och då.
Nu är jag en annan person. Med andra erfarenheter, andra lärdomar, andra utbildningar och annan trygghet. Givetvis hade jag agerat annorlunda idag.
Nu är jag en person som har gått igenom det, inte en som försöker hålla ihop det.
Att lämna det traumatiska
Att lämna det traumatiska var början & slutet.
Saken var att när jag väl lämnat så trodde jag att allt skulle falla på plats.
Det var ju där felet låg. Självklart blev det inte så.
Det tog lång tid att hitta min väg och ta hand om mina skuggsidor.
Ibland stannar jag fortfarande upp och letar efter vägen.
Det som har förändrats var en viktig insikt som jag fick.
Det blir lättare med rätt människor bredvid sig.
Människor som jag inte behöver bevisa mig för.
Människor som inte mäter mitt värde i prestation, fasad eller hur mycket jag kan göra för dem.
Vad jag behöll och vad jag släppte
Många av verktygen som dök upp på vägen har jag med mig idag också.
Meditationen tar plats varje dag och i skrivande stund har jag mediterat 668 dagar på rad. Inte för någon annan utan för mig.
Träningen har förändrats och jag har vidgat perspektivet. Nu följer den min cykel och mitt mående.
Kristallerna har en plats i mitt hem. Mer som dekoration och smycken än faktiska lösningar.
Mina eteriska oljor används flitigt, men inte i varje stund eller situation.
Inget av det är längre ett krav eller något som jag måste göra för att må bra eller känna mig lyckad. Det är en del, absolut, men en del som jag avgör och inte känner mig tvingad till.
Jag är en person som gör allt helhjärtat tills det tar stopp. Då tar det stopp på riktigt och jag behöver något nytt att lägga fokus på. Jag känner starkt och när något känns rätt slänger jag mig in. Det är både en fördel och en nackdel.
Men det är också därför jag är här. Det är därför jag provat mig fram, vuxit, förändrat, utbildat mig. Det är det som format mitt företag och mitt sätt att hjälpa mina klienter.
Tänk om jag inte hade valt intuitionens vägledning?
Tänk om jag inte hade valt den vägen?
Det fanns många dagar som jag funderade på hur det blivit om jag stannat kvar. Tänk om jag inte lyssnat på intuitionens vägledning.
Hade jag suttit kvar på mitt kontorsjobb? Stirrat ut på de andra kontoren omkring och undrat om någon kände som jag? Hade jag burit på samma känsla idag?Hade jag ens varit här idag?
Det kommer jag aldrig få veta. Men jag är tacksam för att jag valde den andra vägen.
Tack vare allt jag har gått igenom, allt jag har vågat kasta mig in i, är jag här idag.
Kanske är det nu det blir bättre för dig också?
Inte för att du gör mer eller följer alla krav. Utan för att du äntligen börjar välja det som är ditt.
När en trigger kommer och varför det inte är ett bakslag
Saken är att även om jag står på andra sidan så finns det fortfarande saker som triggar mig.
Senast förra veckan köpte jag ett nytt schampo. Barnen fick använda det och då reagerade jag inte. Men när jag själv ställde mig i duschen, blundade och började schamponera håret tog ångesten och rädslan över.
Doften. Den var för bekant. Han hade använt det schampot. Att känna doften samtidigt som jag blundade blev för mycket.
Det var för att övergreppen skedde när jag sov, så att jag vaknade av det.
Direkt slungades jag tillbaka.
Men jag visste också hur jag skulle ta mig förbi det.
Jag valde att fördjupa andningen, visualisera min trygga plats, öppna ögonen och tala om för mig själv att jag var trygg. Det hjälpte. Men för några år sen hade det inte gått så bra.
Idag vet jag att varje trigger kommer när det är dags för mig att läka en ny del av mitt trauma. Det fina är också att jag nu kan se det som utveckling och lärdomar istället för något som tar över och förstör min dag. Istället väljer jag att möta mig själv med acceptans, nyfikenhet och förståelse. Vad kan jag lära mig av det som hände?
Självklart efter att stunden är över. Annars blir det för intensivt.
Är du redo för din egen transformation?
Känner du igen dig i min historia?
Väljer du också att använda verktygen som flykt?
Eller blir du kanske överväldigad av alla verktyg som erbjuds istället?
Vill du istället läka på riktigt, få stöd när du möter det du undvikit, ha någon som håller dig ansvarig och guidar dig genom hela processen?
Det finns just nu 9 platser kvar i min holistiska coaching. Nästa start är i januari.
Boka en konsultation eller skicka ett meddelande
så berättar jag mer(helt utan krav).
Vill du ta ett första steg för din intuition?
Jag har skapat en enkel guide med övningar för att stärka intuitionen. Klicka på knappen nedan för att få ta del av den, kostnadsfritt. Intuition som väg ur flyktbeteende
Kommentarer